Jag tar det från start...i måndags efter den supertrevliga helgen med valparna åkte Janne och Anna till Karlstad för att hämta hem Billy-Boy, jag kunde tyvärr inte följa med, jag arbetade - konstigt men det här arbetet det tar mer o mer tid - tid som jag skulle vilja lägga på mina hundar - men man måste ju ha in kosing oxå.

Mari som köpte Billy-Boy har haft problem med att han och Mio inte riktigt kunnat komma överens, efter kastreringen blev det en tid lugnare mellan dom men under julhelgen så blossade det upp igen.

Så nu befinner sig pojkspolingen på Isgatan hos fostermor Pippi och Mamma Elektra samt syrran Cocos och ja, jag vet inte om jag behöver nämna så mycket mer men han är inte så stor som han tror.

Vi började lite lugnt med en promenad på måndagkvällen med Pippi och Elektra, han fick bekanta sig med dom igen, det gick jättebra han ville leka och busa men förstod utan protest Pippis signaler om att här i närheten av mig så tar man det lugnt. Första natten sov han hemma hos Anna så att han skulle kunna koppla av utan andra hundar(Ebba nattade över hos oss).

På tisdagen fick han bekanta sig med syrrorna och träffade också brorsan Chip samt delar av hans flock. Billy-Boy har vad vi kan se inga problem med nya bekantskaper han är en ganska typisk ung kelpie spoling som behöver få busa och rasa av sig, han tolkar och läser av andra hundars signaler bra.

Han har en knasig egenhet - att jaga skuggor, det har blivit en fix idé hos honom och han är då helt okontaktbar. Tips och råd angående detta beteende mottages tacksamt!

Onsdag och husse och Annas ledigheter var över, så han fick följa med mej till jobbet, dessvärre så är inte Billy-Boy så van att vara själv så när jag inte var inne på mitt lilla kontor så sjöng han vackra sånger - tusen tack jobbarkompisar som förbarmade sig över honom så han fick sällskap och promenader.

Morgonpromenaden på torsdagen måste jag också skriva om:

Strax efter 06.00 promenad med fem hundar i Åbytorp, vi gick en runda som jag ofta går på morgnarna, då har man koll på en del andra hundägare och deras kontroll eller brist på kontroll, allt gick kalasbra och jag var så nöjd med fyrbeningarna som gick framför mej som små ljus. Svänger ner en gata tidigare än vanligt men tänker att det går väl kan gena över lekparken och komma hem, när alla fem stelnar i gången och jag ser en ensam hund komma mot oss. En stor lurvig hund med svansen rakt upp stegar emot oss utan skymten av vare sig husse eller matte i närheten, jag sätter ner mina intill mej och när hunden är ca 4 meter från oss reser sig Pippi och ställer sig framför vår lilla grupp. Där framme sätter hon sig ner viker huvudet åt sidan och låter hunden hälsa. Efter en stund öppnas en dörr på ett hus efter gatan och husse ropar in sin hanhund som tydligen får rasta sig själv.

Ett under!!..............kändes det som måste jag säga, Pippi styrde upp det hela, hur och varför har jag ingen aning om men all min respekt har hon! Många tankar blixtrade i mitt huvud, även syner om söndertrasade hundar i vilt slagsmål. Men allt gick bra tack vare Pippi och kanske att jag höll mej helt lugn, sa inte ett ljud till hussen på trappan, tänkte desto mera!