Idag har vi trotsat regnet och dom kroppsliga krämporna.......................vi har vandrat på Mariedammsleden!

Det var länge sen vi vandrade gubben o jag, han har ont i ryggen och jag i höften. Min höft är enligt röntgen utlåtandet, försliten med benpålagringar och brosk reduktion, har ätit inflammationshämmande och smärtstillande tabletter en längre tid och får nu ta smärtstillande kontinueligt. 

Hej o hå så kul det låter eller hur? Har tyckt synd om mej själv både länge och väl, vi diskuterade eländet senast i torsdags på jobbet.

Det var den diskutionen som fick mej att tänka efter, visst jag är "bara" 50 år och vissa dagar har jag rent ut sagt skitont i höften, men inte tusan blir det bättre för att jag deppar.

Nej jag tänker göra det jag tycker om..........vandra med gubbe o hundar, springa agility, börja på min yoga igen och kanske till och med ta en tur på "min häst" som polarn har köpt åt mig.

Inte tänker jag ha det trist o deppa för att min höft inte vill vara med!

 Nej, nu är det slut med det, har ju förebilden dottern Teres som inte ger upp i första taget borde ha lärt mig en del av henne.

Så idag har vi vandrat i strilande regn med 4 vilda hundar som tyckte det var toppen kul att rusa runt i blåbärsriset. Imorgon ska vi en tur till Mariestad och tävla lydnad med Elektra och på söndag kan det kanske bli nått spår om man kan lura ut nån spårkompis i skogen.

Sist men inte minst så skickar jag bamsekramar till Emelie som mist sin bäste vän Elis, vi tänker på dej!